Web 2.0. var under några år Techkonferensen med stort ”T”, och våren 2008 var på vissa sätt höjdpunkten. Tim O’Reilly skapade väl egentligen standarden för hur events i internetsektorn kom att se ut, och stundtals var det ju där de som såg in i framtiden valde att berätta om den.
Så på vårarna fanns anledning att åka till Kalifornien, och 2008 var inget undantag. Jag minns att jag hängde mycket med ett gäng från Alabama som väldigt tidigt kopplade ihop sociala medier och politik (mer om dom en annan gång…), och på kvällen/natten satt jag på mitt hotellrum och skrev rapporter till nån branschsajt som inte längre existerar (kommer inte ihåg vilken). Men texterna visade sig finnas kvar på en gammal hårddisk.
Eftersom november spenderas i nostalgins tecken, tänkte jag helt sonika publicera lite av det jag skrev från konferensen. Åren har gått, men det är lite intressant hur mycket som är relevant fortfarande. Och självklart kan jag inte låta bli att notera att jag minns det som så positivt, så coolt att vara en del av utvecklingen. Jag vet att jag lärde mig saker av amerikanerna jag lärde känna där på Moscone Center och jag senare utvecklade till koncept i hotellbaren på Marriott, koncept som jag inte borde ha sålt vidare till kunderna. Men det gjorde jag.
Moscone Center, San Francisco, 25 april 2008
”Half of your marketing budget is wasted – you just don’t know which half”
Det är inte vanligt att man går ut från ett seminarium om Data Mining med ett leende på läpparna, men Toby Segaran på Metaweb var lysande. OK, lite nervös och geek-o-metern är en bit in på det röda men – innehållet. Glimrande.
Jag tjatar (ledsen för det) men det är ju helt ofattbart att det har blivit 2008, och FORTFARANDE sitter folk och publicerar innehåll på webben eller marknadsför sina grejer utan en tanke på att det kanske finns ett bättre sätt än att skriva nyheter på sin förstasida, bränna budgeten på sidvisningar av banners (vilket egentligen är sidan, inte bannern, som folk har sett), etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. etc. Jag har drivit den här frågan sedan – herregud – 1998, och att vi i vissa fall faktiskt tillåtits få med nedanstående tänk i kunders strategier är det enda som håller mig ifrån eget rum på Beckomberga.
SLUTA LEKA TIDNING. SLUTA KÖPA REKLAM SOM NI GJORDE -85. SLUTA FUNDERA KRING HUR NI KAN TVINGA PÅ FOLK ERT BUDSKAP – TA REDA PÅ VAR DOM NI FAKTISKT KAN NÅ FINNS.
”Data Mining” kan enkelt sägas vara att man ur stora mängder data (websitetrafik, försäljningssiffror, sökord, etc.) försöker utvinna värdefull och användbar information. Denna information kan vara relaterad till människors beteenden, demografiska- eller psykografiska faktorer avseende målgrupper, etc.
Webbanvändare skapar data, stoooora mängder data. Loggfiler skapas när du klickar dig runt på en webbsajt, ditt ip-nummer talar om ungefär var i världen du är. Du ändrar status i Facebook från ”Singel” till ”Förlovad”, och data sparas om dig. Etc. Etc.
Netflix och Amazon är bra på att använda data för att få ut information som är användbar både i marknadsföringssyfte OCH bra ur ett användarperspektiv. Urvalet som presenteras på bl.a. dessa sajter är ju mer värt för både dem och dig om det är relevant, så klart. Detta är inget nytt eller konstigt.
Vad som dock är intressant är HUR detta egentligen görs. Jag skall här inte gå in alltför mycket på Bayesian Filtering och andra termer (som dock är intressanta) – låt oss fokusera på en sak.
Clustering Effects (”Klustereffekter”, kanske?)
Nätverkseffekter i marknadskommunikation uppstår när ett nätverk av människor agerar i relation till varandra. Ett budskap sprids mellan människor i ett nätverk (e-mail, Facebook, Twitter, MySpace, webben som helhet, m.m.), och budskapet når fler och fler människor ju längre tid det färdas i nätverket (se till exempel Metcalfe’s Law).
Det är dock naturligtvis så att om samma budskap (t.ex. hur förmånligt det är med hybridbilar ur ett leasingperspektiv (eller nåt annat lika sexigt…)) repeteras från personer som är oberoende av varandra, så stärks budskapet. Budskapets vikt/trovärdighet ökar i takt med detta. Detta är en effekt av s.k. Clustering.
Men den riktigt piffiga effekten finns i kvalitén hos avsändaren. Om budskapet kommer från någon som du kan se har ett nätverk av för dig trovärdiga/coola/kända/etc. individer, så ökar trovärdigheten i budskapet från just den personen, och med det ökar även trovärdigheten i samma budskap när det kommer från andra individer i nätverket. Dessutom ökar ditt förtroende för de individer som ju säger samma sak som den där särskilt trovärdiga individen.
I praktiken
Detta kan uttryckas i formler och på ett teoretiskt plan enligt ovan. Det är en sak, grejjen är att det funkar på riktigt. Detta går naturligtvis att applicera på marknadsföring och kommunikation på nätet. Man kan se användningsområden för många saker, däribland marknadsföring on-line. Naturligtvis på socialt orienterade webbplatser, men även för innehåll på en ”vanlig” webbplats.
Att se vem/vilken typ av person som läser vad, och få förslag på liknande innehåll bär ju naturligtvis ett större värde än om man försöker pusha ut något man hoppas besökaren skall vara intresserad av. Att kunna rikta banners, artiklar, erbjudanden utefter dessa preferenser har ett stort affärsvärde, och det är i princip helt outnyttjat i dagsläget. Detta måste in i företagens strategier och kravställan mot utförande parter (intern IT, externa utvecklare, WCM-system, etc.).
Samma tänk går naturligtvis att applicera på filtrering av sökträffar av webbsidor, dokument, bilder, etc. Samma idé går att använda på allt som delas i ett företags nätverk.
Det finns möjligheter därute som är i princip helt outnyttjade på den svenska marknaden.
I övrigt – dynga
I övrigt var dag 2 mest trams. Det mest löjeväckande var Leanne Waldal’s ofantligt kissnödiga försök att ”take real Web 2.o.-users to the podium”. Hon hade dragit dit fem tydligtvis välutbildade, unga, verbala, kreativa människor som inte sällan var otroligt intresserad av fotograferande. De skulle förträda de stora massornas syn på 2.0-webbar som Flickr, Photobucket, Facebook, etc., och det blev precis lika värdelöst som urvalet av personer skvallrar om.
En tanke som väcktes (eftersom seminariet gav mycket tid för eget tänkande…) är dock hur kulturella och sociala skillnader verkligen tydliggörs i användandet av socialt engagerande webbplatser. Den svenska mentaliteten och t.ex. den amerikanska, samt olikheter avseende var i samhällets bistra skala man befinner sig, är en direkt förlaga till hur vi interagerar på Facebook, MySpace eller för den delen på Dell’s supportforum.
En annan tanke är hur oändligt långt det är nu mellan de som just har börjat maila, surfa lite på resesajter och aftonbladet.se, till de som jag nu sitter med här på Moscone Center (som precis som jag förstör ryggen framför sina laptops). Målgrupperna är uppradade på som ett gummiband som är spänt ända till bristningsgränsen, och det är ett stort jäkla gummiband.