Jag minns 2015. Det var innan Cambridge Analytica, innan människor i allmänhet började ifrågasätta sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet. Det var innan varenda tankesmedja, frukostseminarie och glossigt magasinsomslag hade rubriker som började med ”Så…” och slutade med ”artificiell intelligens”. Motsvarande rubriker då handlade inte sällan om ”Big Data”. Jag tycker vi hoppade över det steget alltför snabbt, för bränslet som driver algoritmerna är just datat, och det är snarare där de etiska, juridiska och demokratiska frågorna egentligen hör hemma.
Algoritmerna är att jämföra med motorer (de kallas dessutom ibland för just ”engines”), och motorer behöver någon form av bränsle för att kunna leverera kraft och vridmoment. Samma diesel som driver en livsnödvändig generator i en by i Sudan, driver också det stridsskepp som glider fram i Adenviken. Och samma nukleära kraftkälla som möjliggör livsavgörande medicinska framsteg, används av ett antal stater för att få makt och nå geopolitisk dominans.
Det senare regleras av ett atomenergiorgan, IAEA, vars arbete syftar till att kontrollera så att användarna av atomenergin inte tar sig alltför farliga friheter men också ska se till att främja det fredliga, säkra användandet av samma teknologi. Jag har länge föreslagit att data borde hanteras på samma sätt, att det borde inrättas ett internationellt organ för hanteringen av data. GDPR är ett steg på vägen, men är inte på långa vägar så kraftfullt som vi borde reglera användandet av data. Och ja, en avvägning måste göras mot den innovationskraft tillgången till data gör, inte minst för utvecklingsländer. Fri tillgång till data kan i vissa fall vara likställt med tillgång till kunskap, och självklart ligger det i de mäktigaste nationernas intresse att kontrollera och monetarisera på obalansen i tillgång och efterfrågan på den kunskapen. Ett framtida data-IAEA måste ta hänsyn till bland annat denna balans, men givet hur data är mest värdefulla tillgången idag för såväl ekonomisk som politisk makt, så ligger världssamfundet efter. Situationen liknar faktiskt den under det tidiga 60-talet, efter Hiroshima, och en bit in i atomkapprustningen, då vi inte riktigt förstått de komplexa riskerna med atomenergin. Till och med Sverige försökte skaffa sig atomvapen under denna period, och det byggdes kärnkraftverk till höger och vänster. Sedan kom Harrisburg, Tjernobyl. Kubakrisen och kärnvapeninitiativ från länder med högst tveksamma motiv. Vi är precis i inledningen av den här processen, och behöver rama in dataanvändandet nu innan innovationen inom t.ex. AI får tillgång just den data, det bränsle, som vi vet inte ska driva framtidens maskininlärning och mönsterigenkänning. För just nu finns inte de begränsningarna, och därför är det enkelt för i princip vilken statlig eller icke-statlig aktör som helst att bygga sin egen smutsiga bomb och rikta den mot vilken infrastruktur eller demokrati som helst.
Jag pratade med David Sumpter, professor vid Uppsala Universitet, om AI och bränslet bakom AI på Bokmässan i Göteborg. Här är en liten film från detta trevliga snack som skedde under ledning av Klas Ekman, Volante.