Häromdagen stod jag på ännu en av alla dessa föreläsningar. Det var årets upplaga av IDGs konferens ”Webbdagarna” – en institution för oss som arbetat med mediet länge. Just innan jag skulle kliva på så tänkte jag på vilka jag skulle tala inför; för mig är det ett trick för att hitta rätt i anslag och riktning. De cirka tusen personerna på Waterfront i Stockholm bestod av informatörer, e-handelsfolk, utvecklare, projektledare, designers av olika slag och såklart en massa ”digitala strateger” vars titel är ett syftningsfel. Utifrån sett helt vanliga, lite tråkiga, för vissa abstrakta, jobbtitlar. För mig både tydliga och viktiga personer. Och mäktiga. Jag insåg att jag egentligen hela tiden tänkt på den här stunden, tillfället att få berätta om min bok, vad jag menar med den, just för er.
Internet är en egen nation. Det överbryggar fysiska, kartografiska, gränser, förändrar århundraden av ekonomisk logik, skär som en kniv rakt igenom lagar och konventioner vi satt upp för att reglera förhållanden i våra fysiska länder.
Människor tillbringar stora delar av sin vakna tid där, de blir kära där, förändrar sitt liv där, och de dör där, framför våra ögon.
Internet har över tid skapat ett antal egna sociala och samhälleliga konventioner som ofta är väsensskilda från de som gäller det land du fysiskt sitter i med mobilen i handen, och varje interaktion med skärmen förlänger ditt medvetande som svensk medborgare till nationen internet genom att posta dina åsikter, dina ambitioner, ditt gillande och ditt hat. Dina medborgerliga rättigheter, din din utsatthet, förväntan och möjlighet till skydd ställs i samma sekund i ett helt annat ljus.
Internet är ett eget samhälle, men skillnaden mot Sverige är att det inte finns någon officiell regering, ingen officiell konstitution, inga rättsvårdande myndigheter som kan reglera kraften i det här samhället. Det närmaste vi kan komma till en styrande kraft är de som skapar kod, pixlar, innehåll, de som sätter upp nya webbplatser, appar, tjänster, intranät som människorna ska använda för att leva, interagera och utvecklas. De som satsar tid och pengar, de som flyttar ut den fysiska staten in i den digitala, som flyttar in den digitala världen in i människors vardag.
Det närmaste vi kommer till makt över internet är de som bygger internet. Precis som Patti Smith säger så har folket makten, men vissa delar av ”folket” har jobbet att de facto flytta pixlar, skriva kod och fatta beslut om alla de små beståndsdelar som skapar det resten av folket upplever i sin digitala vardag. Det här handlar om oss, alla vi som var på Webbdagarna, ni som arbetar i den så kallade internetbranschen. Ni har kanske aldrig sökt tjänsten, men ni har blivit ansvariga för den här enorma staten så mycket mer än någon annan.
EUs artikel 11 och 13.
Föreslagen lag om stöd till terror.
Föreslagen lag om datalagring.
Föreslagen lag om hemlig dataavläsning.
GDPR i praktiken.
Ytterligare lagförslag, processer, utredningar som görs i hela världen om vem som får övervaka dig och hur din data används.
Tråkiga, byråkratiska, saker. Men det är nu det avgörs. Och varje beslut du fattar i ditt webbprojekt, app-projekt, digitaliseringsresa, kampanj, intranätsutveckling är helt avgörande för hur Sveriges digitala medvetande hanteras. Det kommer göra större avtryck än de eventuella lagar och direktiv som skapas.
Tack för att ni lyssnade häromdagen, och kom ihåg: de kan inte stoppa oss.