Jag skulle vilja skriva att jag tagit en sån där modern ”digital detox” eller att jag har trekking/segling/etc. som heltidssyssla under semestern, och att det därför inte kommer så mycket uppdateringar här. Men sanningen är en annan.
Jag har visserligen varit mer ledig än vad jag varit på hundratals år, och således haft ett planerat avbrott i själva skrivandet. Tanken är att jag ska skriva väldigt mycket i höst, så en analog, tangentbordslös tillvaro kändes på något sätt logiskt. Men så hamnade jag i ett såkallat ”rabbit hole”.
ATC betyder Air Traffic Control, och på Youtube finns det hundratals videos med detta märkligt beroendeframkallande innehåll. Dessa videos är ofta rättså långa, och består av ljudet från en trafikledare på en flygplats någonstans samt en textning av vad som sägs. Ibland, särskilt om det är en upptagning från något lite mer dramatiskt (en Airbus 320 landar med bara en motor, två flygplan lyckas toucha vingarna under färden ut på start/landningsbanan, etc.), så kan någon ha gjort en animation för att illustrera skeendet, men jämfört med övrigt innehåll på Youtube så är detta inte särskilt visuellt eller på ytan dramatiskt.
Men jag har verkligen totalt fastnat i just de upptagningar av helt normalt ATC-arbete på de mer vältrafikerade flygplatserna. Bland guldkornen finns ”Kennedy-Steve” – en humoristisk ground-controller på JFK-flygplatsen i New York. Hans New York-slängiga utbyte med stiffa flygkaptener från Lufthansa och mer hetlevrade, nonchalanta Air Francepiloter som alla försöker tränga sig före mot startbanan är sommarens bästa underhållning. Jag har nu sett/hört alla videos med Kennedy-Steve minst två gånger, och så fort en slutar tipsar Youtube om nästa.
Men det kanske bästa kontot i genren är VASAviation. Här har produktionskvalitén lyfts en aning, och ibland är animationerna gjorda med en flygsimulator. Flygplanets rörelser och piloternas agerande illustreras från cockpit med historiskt korrekta data och den faktiska inspelningen av radiotrafiken. 90 procent av filmerna på VASAviation är rätt alldagliga men intensiva ordväxlingar över radion, men såklart finns även kända haverier men dödlig utgång. Historiska GPS-data och inspelningar av kommunikationen mellan stressade kaptener och flygledningen tar oss så nära den fruktansvärda verkligheten det går att vara, och dessutom med dramaturgiskt optimal nivå av entropi; precis som en bra roman eller film så låter den våra egna erfarenheter och kreativa förmåga fylla i luckorna. Konversationerna är samlade och professionella; det utbyts instruktioner om riktning och flyghöjd, men så kommer ett ”God help us” eller ”wish us luck” innan radion tystnar.
Jag skulle just skriva att jag inte vet varför både de alldagliga som dramatiska ATC-upptagningarna har fångat mig så mycket, men så förstår jag. Jag får syn på min och Annah Björks bok ”Båt 370 – Döden på Medelhavet”. Positioner. Konversationer. Båtar över hav, hundratals med i sammanhanget lycklig utgång, nästan som reguljärtrafik med de som flyr förtryck och bomber. Och så den som inte klarade det. Ropen på hjälp över den digitala etern. Försöken att styra om, skicka hjälp. Misslyckandet. De sista meddelandena. Vi fick tillträde till motsvarigheten till ATC-kommunikationen mellan gummibåtarna på Egeiska Havet och sina vakande änglar. Vi fick deras GPS-positioner, och i 99 procent av fallen gick allt bra, precis som på VASAviation på Youtube. Eftersom den globala migrationen till skillnad från trafiken till och från JFK är en av vår tids största frågor, gjorde vi en visualisering av den som hamnade bland annat på Tekniska Museet i Stockholm och på House of Sweden i Washington.
Men en båt, nummer 370, finns inte med. Den blev som sagt en bok, som blev en rapport till EU, som blev en meterhög rättsutredning och som nu ligger hos Högsta Domstolen i Istanbul. Medans den turkiska rättsapparatens kvarnar mal på i motvillig ultrarapid, fastnar jag hela tiden i Kennedy-Steve och de andra som guidar oss i den snårskog av flighter som trafikerar det nästan löjligt täta luftrummet där uppe. På min mobil får jag allt fler meddelanden från Grekland – ännu fler båtar idag; det ökar och ökar. Ingen lösning i sikte, och snart kommer höstens stormar. Jag vet vilka verklighetens Kennedy-Steve är, och jag hoppas de är redo.